Jag hade en tanke. Dom flesta barn vill bli vuxna och dom flesta vuxna vill vara unga igen. Hur kommer det sig att vi inte vill vara det vi är? Varför tar vi inte det som det är istället för att sitta och drömma oss bort? Jag tror att eftersom barn vill vara vuxna och vuxna vill vara barn så borde vi inse att vi borde vara glade för det vi har. Vi har något någon annan vill ha! Vi barn vill vara vuxna för då har man mer pengar, man slipper skolan och allt som hör till, man kan göra vad som helst! Men som vuxen vill man vara ung igen för då slipper man ansvar, man slipper jobba för en dålig lön och dåliga tider, man kan göra vad som helst!